Integration och inkludering

Krig i Afrika, Afghanistan och mellanöstern driver många människor iväg från hus och hem. Miljontals människor fastnar i flyktingläger och svåra förhållanden i grannländer till konflikterna. Alla vill de återvända, så snart fredligare förhållanden uppstår. Ett fåtal söker sig vidare. Några lyckas ta sig till Sverige och många hamnar i asylboenden, bland annat i Västernorrland. Här får man vänta på utredning i månader och väntetiden kan bli svår. Integrationen-inkluderingen i det svenska samhället blir försenad. Asylskäl ska prövas och migrationsverkets utredningsresurser är begränsade. De alla flesta från Syrien exempelvis får stanna och kommer att få uppehållstillstånd, men väntetid, oro för släkt och familj, och sysslolöshet är tärande för många. Civilsamhället ställer upp, det är glädjande. Svenskarna är i allmänhet öppna och positiva. Alla dessa människor som erbjuder samtalsstöd, prata svenska, biblioteket som är en öppen samlingsplats för så många asylsökande och alla andra initiativ. Allt detta har en enormt stor betydelse. Initiativet från ex. gymnasieskolan i Kramfors som vi fått läsa om i TÅ 7 februari, är ännu ett exempel på aktiviteter som syftar till integration, förbättrad språkinlärning och meningsfull aktivitet under asylsökningstiden. Här har man hittat ett okonventionellt sätt att öppna en kommunal arbetsplats för språkpraktik inte minst. Men det finns rimligtvis många andra arbetsplatser i kommunerna, både kommunala/landsting och privata, som kunde följa Ådalsskolans exempel, och ge plats för andra asylsökande, som på arbetsplatserna kan få se hur den svenska arbetsmarknaden fungerar och snabbare lära sig språket. I samma tidning TÅ, den 7 februari, får vi läsa hur landstinget åker till Holland för att få utbildade holländare, ex läkare, att komma till Västernorrland och ta jobb här. Det är väl i och för sig bra. Men, varför inte ta en tur till länets asylboenden och se vad det är för människor som sitter här och väntar på uppehållstillstånd! Människor som sannolikt skulle kunna tänka sig att slå ner sina bopålar i vårt län, med lite uppmärksamhet från kommuner och landsting och vettiga program för inkludering. Här finns ex flertal läkare med olika specialiteter, som skulle kunna rekryteras, och som längtar efter att få börja jobba. Så, vad väntar vi på? Det finns så många möjligheter!