Migration

I dagens Tidningen Ångermanland skriver 3 ordföranden för Vänsterpartiföremingarna i Härnösand , Sollefteå och Kramfors ett inlägg. De bemöter en tidigare insändare som på ett försåtligt sätt vill skapa misstänksamhet och vi och dom-känsla, genom att sprida felaktiga uppgifter om kostnader med invandringen i vårt land. Våra 3 kamrater bemöter på ett föredömligt sätt den typ av argumentering som blir allt vanligare då det gäller invandring: att de är lågutbildade, att de kostar pengar, att de bara vill sko sig, att vi inte har råd mmm. En märklig argumentation och uppfattning att Sverige som ett av världens rikaste länder inte har råd med en generös flyktinginvandring - detta är onekligen ett problem att sådana uppfattningar verkar breda ut sig. De stora flyktingströmmarna i världen inträffar i närheten av konflikthärdarna. Det är oftast de fattiga grannländerna som får ta emot de stora massorna av människor som flyr från krig, terror, hunger och missmod. De flesta hamnar i svåra situationer i flyktingläger och gettoliknand förhållanden i närheten av konflikthärdarna. En rännil söker sig mot bättre förhållanden i den rikare världen, till exempel i Sverige. Människor har rätt till att söka asyl i många fall, de måste få sina skäl prövade på ett rättssäkert sätt, de med uppehållstillstånd har rätt att få hit sina familjer. Det ökar möjligheterna till en bra integration och välbefinnande, det minskar risken för utslagning och biståndsberoende. Vårt land mår i längden väl av invandring, mångfalden ökar, kulturen berikas, arbetsmarknaden breddas. Vad vi måste jobba med , det är att öka förutsättningarna för en integration, och fler mötesplatser i samhället, öka möjligheterna till arbetslivsintegration, praktikjobb, och utbildning.

Triangulering

Triangulering är ett begrepp inom politiken som innebär att man i grundläggande politiska frågor söker finna en "tredje position" mellan den egna och den som motståndaren besitter för att på så sätt kunna locka den ofta avgörande gruppen väljare i det politiska mittfältet. Citat från Wikipedia. Ordet används flitigt dessa dagar då ett flertal riksdagspartier tävlar om att inta positioner som är så nära motståndarnas positioner som möjligt, men ändå skall skilja sig något åt och framstå som mer smakligt. I fallet Socialdemokraterna så har ju Löfvens lanserande av AFFÄRSPLANEN medfört att S verkar ha passerat mittgränsen och de fakto aspirerar på en plats till höger om det SANNA ARBETARPARTIET MODERATERNA. Miljöpartiet överger sin politik med tillväxtkritik och verkar anamma filosofin om att med lite grön teknik bara, så är det bara att köra på. Tillväxt, javisst, men den skall vara grön. Var tog den miljöpartistiska logiken vägen egentligen? Medborgarlön bort, 6-timmars arbetsdag bort. Även hos MP en affärsmässig anpassning till mittfåran. Sen var det det där med marginaliserade grupper på arbetsmarknaden också - det är ju arbetslinjen som gäller, lönesänkarlinjen. Här tävlas det också om att komma med arbetarfientliga, ungdomsfientliga försklag om sänkta ingångslöner, sk praktikplatser, diverse låglönesatsningar och bidrag till arbetsgivare. Moderater, centerpartister, folkpartister tävlar här om smartaste förslaget - dvs triangulering. Nej - det är nog säkrast att arbeta vidare för vänsterpartiet, för ett parti som tar ställning för de svaga i samhället, som tar ställning för de arbetandes rättigheter, som är för humanitet då det gäller migration, som inte deltar i den trianguleringstävling som de andra verkar vara sysselsatta med.

Prekariatet

Vem tillhör prekariatet? Människor som lever under prekära förhållanden, som får acceptera omänskliga arbetsvillkor, som aldrig erbjuds fast anställning. Radioprogrammet Spanarna hade en intressant analys av utvecklingen på arbetsmarknaden. Man anade en trend. Det växande prekariatet. Allt fler arbeten övergår från en reglerad arbetsmarknad till prekariatets arbetsmarknad. Ungdomar erbjuds olika typer av aktiviteter, introduktionsarbeten, prova på-jobb, utbildningsplatser, praktikplatser som är mer eller mindre avlönade, visstidsanställningar mm. Men inga fasta jobb. Många unga går från aktivitet till aktivitet, men aldrig någon fast förankring. LAS undermineras med hjälp av den borgerliga regeringen. Arbetsgivare (privata som offentliga) aktar sig noga för att arbetstagarna skall bli LASade. Kommunerna erbjuder vikariat under usla villkor, och aldrig så länge att LAS slår till. Delade turer, deltider, vikariat, men inga fasta tjänster. Unga utbildade i våra glesbygdskommuner kan aldrig etablera sig här. Arbetslösa och sjukskrivna sätts i olika fasaktivteter, vilka sällan eller aldrig leder till fasta anställningar. Stora företag minskar stocken av fast anställd personal och väljer i stället att ta in personer från bemanningsföretag. Man frånsäger sig sitt arbetsgivaransvar och överlämnar de som jobbar åt en mer osäker arbetsmarknad, där företagen lätt kan göra sig av med övertalig personal, eftersom de inte är anställda där de jobbar. Fler och fler uppmanas att i stället bilda egna firmor, egna företag, där de säljer sin arbetskraft på en osäker arbetsmarknad, och erbjuds kortvariga engagemang och uppdrag, men inga anställningar. Det prekära i livssituationen tar överhand, de som tillhör prekariatet ökar i antal, och de är inte organiserade. Bryr sig facken, hur organiserar man de som existerar på arbetsmarknadens marginaler. Till dessa skaror skall också räknas alla de som jobbar helt utanför kända system på en svart arbetsmarknad, alla de som befinner sig i landet i ett papperslöst tillstånd, alla de som kommer hit under en kort tid och jobbar utanför de normala systemen, alla de som tyst och omärkligt städar våra städer, diskar på restaurangerna, städar i hemmen, de som kommer hit och renoverar våra hus på en svart marknad, utan fackliga rättigheter, var och en ensam, utan facklig sammanhållning och utan det som höll proletariatet samman, klasskänslan, och kampen för drägliga arbetsförhållanden. Segregationen ökar, kapitalet regerar. Liberalismen och avregleringen skapar alltmer osäkra arbetsförhållanden för en tilltagande mängd arbetare av olika slag. Är det så här det skall vara, eller är det inte dags att göra något åt det? Dags att rusta för facklig kamp och solidaritet! Dags att göra motstånd, dags att organisera! Vänsterpartiet kommer snart att inleda en kampanj för rättigheterna i arbetslivet. Vi är alla människor, inte maskiner!

Vi är människor - inte maskiner

Som relativt nybliven ordförande i Vänsterpartiet i Västernorrland hade jag förmånen att få delta i en konferens på våren, där partiets strategi för de närmaste 2 åren presenterades. Det är en imponerande satsning som partiet kommer att göra. Man har delvis omorganiserat de centrala resurserna så att mer stöd skall kunna ges ut till verksamheterna. Kongressbeslut från i januari följs upp och en ny politik formeras. 1. Stoppa privatiseringarna. Vänsterpartiet arbetar vidare med frågorna och gör som 80 % av Sveriges befolkning: Vi är motståndare till att privata vinster kan föras ut ur landet, och att verksamheter inom exempelvis skola och omsorg säljs ut och bedrivs med för lite personal och resurser, allt för att generera vinster. Privatisering av vård leder till överetablering i välbärgade områden, privatisering av skolor leder till segregation och risk för utarmning av de kommunala skolorna. Friskoleexpansion skapar orättvisor i många fall. 2. Ja till en human invandringspolitik. Vi ser i vårt land att segregationen ökar och att ifrågasättandet av invandringsskäl och asylskäl tilltar. Särskilt barn och unga far illa av ett hårdnande invandringsklimat. Asylsökande avvisas i ökande antal. Unga människor som jag träffar och som fått upprepade avslag av migrationsmyndigheter, har ingenstans att åka och inget att återvända till. Efter 1-2 år i landet skall de ut, till vad? Depression, ångest, självmordsförsök är konsekvensen för en del, pga den behandling som de utsätts för, då deras berättelser skall nagelfars av migrationsmyndigheterna. För några år sedan blev många utsatta barn apatiska pga asylprocessen. De anklagades av vissa "experter" för att simulera, men sanningen är den att i inget fall kunde man efteråt visa att barnen hade simulerat. Nu hårdnar politiken igen och nya invandrarbarn med utvisningshot över sig blir apatiska, som en stressreaktion av den situation de hamnat i. 3.Vänsterpartiets arbetsrättskampanj ”Vi är människor inte maskiner” pågår under hösten 2012 och våren 2013. Den ska belysa problemen med otrygghet på arbetsmarknaden och social dumping. Kampanjen ska kontrastera mot regeringens bild av att det är bättre att ha ett dåligt jobb än inget jobb alls. Ett av de viktigaste målen är att skapa en bred uppslutning bakom uppfattningen att trygga anställningar gynnar alla samt att trygga anställningar ger fler jobb och bättre välfärd. 4. En ekologisk ekonomi (eko-eko). Här har partiet tagit initiativ till att problematisera kring den ständiga tillväxten och utarmning av jordens resurser och tilltagande klimatproblematik. Hur bygger vi en ekologiskt hållbar ekonomi? Samhället måste investera i hållbar utveckling, hållbar energiproduktion, kollektiva lösningar och ansvarstagande inför framtiden. Vi kan se fram emot en förnyelse och fördjupning i miljöfrågorna. Vi ser fram mot eko-ekogruppens kommande rapporter. Vi tar nya tag också då det gäller studieverksamheten, nya tag i det feministiska arbetet, vi arbetar för att stärka partiet, och vi behöver också bli fler. Med en bra politik så blir vi det också, och en bra politik är också på gång att formuleras.

Dags att byta regering!!

Det är mycket som inte händer då det gäller nödvändiga beslut. Regeringen har kapitulerat i miljöarbetet exempelvis. Nödvändiga framtidssatstningar uteblir, och med allvarlig klimatsituation,uteblir investeringar i järnväg, och hållbar miljöteknik. Med historiskt låga räntenivåer, och en förhållandevis låg statsskuld och med en massarbetslöshet på 8 %, och en ungdomsaretslöshet på 25 %, som borde sammhällsinvesteringar inte minst i hållbar miljöteknik och kollektiva transportlösningar vara naturligt att satsa på. Men regeringen gör inget. Det är glädjande att läsa om vänsterpartiets förslag då det gäller dessa frågor Inte minst i en artikel i DN denna vecka pekar Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson, på ett antal beslut som skulle kunna tas i dessa eurokrisens dagar. Satsningar för att motverka arbetslöshet och stagnation, satsningar på järnväg, alternativ energiproduktion, bostadsbyggande-bostadsrenovering är viktiga förslag där Vänsterpartiet har program. V föreslår också för att öka stabiliteten i det svenska banksystemet och minska risken för exempelvis bostadsbubblor och dämpa den privata skuldsättningen, att man skall inte garantera bankernas kreditförluster rakt över, utan bara då det gäller den sektor som handhar låntagarnas skulder och insättningar (den egentliga bankverksamheten), medan exempelvis finasiell spekulation inte skall omfattas av bankgaranterierna. Detta kan möjligen ha en dämpande effekt, och framför allt så skall det inte vara så att bankernas förluster är en sak för skattebetalarna att ta hand om, medan vinsterna stannar i bankerna. Samtidigt föreslås att lån skall också kopplas till en amorteringsskyldighet, i stället för bolånetak, då det senare har en utestängande effekt på unga. Sjukvård till papperslösa. En utredning som fastnat hos regeringen föreslog att papperslösa skall ha rätt till samma vård som alla andra. Men i stället för utredningens förslag så har regering och Miljöpartiet kommit fram till att barn och unga under 18 skall ha dessa rättigheter, medan äldre endast har rätt till våd som inte kan anstå (ungefär som det är för asylsökande idag). Ett inhumant beslut för alla papperslös över 18 år och som befinner sig i landet. Egentligen finns det en majoritet för ett annat beslut, men moderaterna obstruerar, som så många andra gånger, i frågor som har att göra med ett humant flyktingsmottagande. Ingen tjänar på att inte erbjuda sjukvård till alla papperslösa, alternativen är oftast sämre för den enskilde och för samhället. Utjämningssystemet: en enig parlamentarisk utredning har kommit fram till att utjämningsystemet mellan kommuner inte är rättvist och därför måste justeras. Det skulle innebära ekonomiska förstärkningar för många glesbygdskommuner, men även här så har moderaterna satt stopp, och håller tillbaka. Rädslan är väl att de rika moderatstyrda kommunerna runt Stockholm ogillar förslaget eftersom de får mindre statsbidrag. Så, ännu ett skäl att byta rgering. Hela landet måste leva, inte bara tillväxtzonerna runt Stockholm. Glesbygden utbildar sina ungdomar, storstäderna drar nytta av det hela. Det finns många skäl att kompensera glesbygden. Vi har en spännande höst framför oss. Vänsterpartiet kommer att märkas, vi kommer att öka aktiviterna kring arbetsmarknadspolitiken, vi kommer att arbeta med att formulera en ekologisk oh ekonomisk politik, vi kommer att fortsätta med våra kampanjer kring äldrevård och en samhällsservice fri från spekulationsekonomiska intressen. Och, vi arbetar vidare för ett regeringsbyte 2014!

Reflektioner över skolfrågan efter möte i Kramfors 24 april.

Ja skolfrågan har en lång historia, som började i fjol med ett radikalt förslag från dåvarande skolchef, som jag förmodar är välbekant. Så småningom modifierades förslaget, men lösningen som då lanserades av S i huvudsak gick ut på nedläggning av 2 högstadieskolor, samt Docksta och Lugnviksskolorna. V framförde under senare delen av hösten ett alterantivt förslag som gick ut på att spara högstadiet på Högakustenskolan, och göra om den till en 1-9 skola. Vårt förslag innebar att Docksta skulle läggas ner, men också Lugnvik och Torromsskolorna, som i stället skulle rymmas i Herrskog. Vi föreslog även nedläggning av Ytterlännässkolan, och sammanslagning av den skolan med Gudmundrå. Effekten i Kramfors på Gudmundrå och Ådalsskolan skulle då bli mer hanterbar då det gäller att få rum, och Höga Kusten skulle kunna behålla sin högstadieskola, så länge det kan vara motiverat. V-förslaget skulle givit c:a 7 milj i besparingar, och s-förslaget 8-9 miljoner. Enligt dåvarande skolchef skulle de räcka för att slippa varsla lärare. I princip har det funnits en enighet hos S, mp och v om nedläggning av Docksta samt Lugnvik till att börja med, samt att åtgärda högstadiestrukturen, och man kunde ha börjat med Ytterlännässkolan. Men förhoppningarna om en bredare anslutning från oppositionen gick över styr i december, och då valde S och kommunstyrelsens arbetsutskott inför ett avgörande i fullmäktige i december att i stället för att gå vidare, i stället dra tillbaka frågan helt från dagordningen i decemberfullmäktige. Vi menar att detta var olyckligt, då vi kunde förutse nuvarande situation. Samtidigt fanns det också en folkomröstningsrörelse, som krävde ett omtag i frågan, och ett uppskjutande av beslutet ett år under utredningstiden. Beslutet blockerades sålunda av folkopinioner, och av en opposition som under inga omständigheter var beredd att bidra till ett beslut, som skulle kunna innebära en förändrad skolstruktur redan hösten 2012. Vad är lösningen nu då? Vi kan ju inte bryta mot skollagen. Sedan alla möjliga besparingar är gjorda så måste ju ändå medel skjutas till för att skolan skall kunna drivas på ett lagenligt sätt. Något annat är inte möjligt. De som valde, bland andra S, att skjuta på processen, måste också visa på en lösning nu, en lösning som inte drabbar barnen. Sedan måste den skolutredning som nu är på gång resultera i en öppenhet och kompromissvilja, så att barnen kan få en skola med tillräckliga resurser. Faktasamlande i all ära, kvalitetssäkring av beslutsunderlag i all ära, men det behövs en lösning i höst!

Vapenexport och klädsam tystnad

Svensk vapenexport slår nya rekord. I dessa dagar är vi bekymrade över vissa nationers expansion på den militära arenan. Vi bekymrar oss för den internationella vapenhandeln. Det är kanske att kasta sten i glashus. Vår försvarsindustri, som numera till största delen har utländska ägare, producerar militära vapen och vapensystem, som är synnerligen gångbara på världsmarknaden. Vi säljer per kapita mest i hela världen, Mest säljer vi till Thailand, Saudiarabien, Indien, Pakistan och Storbritanien. De 4 först nämnda kan väl knappast kännetecknas av det vi eftersträvar, fredliga och/eller demokratiska. Således inget nytt under solen. Sedan 80-talet då Palme avslöjades med att sälja luftvärnskanoner till Indien och mutor i samband med detta, så har den svenska vapenexporten pågått och pågår även till mer eller mindre krigförande och icke-demokratiska nationer. Diktaturer är faktiskt sveriges främsta kunder! En klädsam upprördhet kan noteras bland ledande politiker i regeringspartierna, och en klädsam tystnad breder också ut sig bland tidigare exportregering, dvs den socialdemokratiska. Förnekandet tar fart, men avslöjas rätt snart, som lögner. Lögner och halvsanningar, vapenfabriker i Saudiarabien, avtal som bör hållas mm. Och nu senast bergrum i 20 miljardersklassen. Så länge som vi bygger svensk välfärd delvis på försäljning av vapensystem, så kommer vi att hamna där, i förnekandet, i skumraskaffärerna. Världen behöver inte fler vapen. Världen behöver fred.