Jobbskatteavdrag, vem vill ha det?

Så har då Reinfeldt spelat ut sitt valkort, ett femte jobbskatteavdrag, till en kostnad av 16 miljarder kronor. Skatten skall sänkas framför allt för de som har jobb, och teorin är att det stimulerar till fler arbetade timmar,som i sin tur skapar fler jobb och även större skatteintänkter. Folk får mer pengar i plånboken och kan köpa mer. För att finansiera för skatteförlusterna så kan pengarna lånas upp, men sannolikt blir det väl även att det måste sparas på andra konton. Vård, omsorg och skola, arbetslösa och sjukskrivna lär knappast vinna på skattesänkningarna. Det blir mindre kvar att fördela och utjämna. Jobbskatteavdragens pengar ackumuleras delvis i de större städernas bostadsmarknader, där priserna drivs upp då det byggs för lite. Ytterst tar bankerna hand om de pengarna då boendekostnaderna ökar, samtidigt som befolkningen skuldsätts alltmer, i sin jakt efter boende i de expanderande storstadsregionerna. Bankerna finner avsättning för sina kapitalöverskott Jobbskattepengarna ökar också på den privata konsumtionen av varor, kapitalvaror och inte minst resor. Från offentlig konsumtion drivs samhället mot allt mer privat konsumtion Regeringens politik för att vidga klyftorna mellan de som har och de som inte har fortsätter att utvecklas, klassamhället och ojämlikheten tilltar och i och med det spänningarna i samhället. Vänsterpartiet hånas ofta för sitt försvar av det allmänna, och för att vi vill slå vakt om ökad jämlikhet och en stark offentlig sektor, men vi vet att många i grunden håller med oss, och att många känner stor olust inför utförsäljningar och privatiseringar av vårdinrättningar, skolor och andra gemensamma verksamheter. Om det finns överskott i statens och samhällets finanser, så skall de pengarna användas för att skapa jobb där vi också ser att de behövs, i våra kommunala skolor, i våra äldreboenden och i den gemensamma sektor som vi har, vars syfte är att skapa bättre förutsättningar för fler att utvecklas på likvärdiga villkor. Vänsterpartiet säger ja till ökade gemensamma satsningar. I stället för allt mer i plånboken till de som tjänar mest, säger vi ja till en stärkt gemensam sektor, och en politik som arbetar för ökad jämlikhet i samhället och skapar fler jobb bland annat i vår gemensamma sektor.