För 6 år sedan togs beslut om skolnedläggelser. Då försvann Strinneskolan, Styrnässkolan (sedermera blev den friskola), Väja och LM i Herrskog. I det arbetet som då gjordes fanns också ambitioner att minska lokalytor i höga kustenområdet, i form av koncentrering av låg och mellanstadieskolor till Herrskog. Av detta blev dock inget av vid denna tidpunkt.
Det har funnits en ganska stark medvetenhet inom kommunen och bland de flesta politiker om att nya beslut i skolfrågorna måste tas under denna mandatperiod. Vi har också under en följd av år sett fortsatt minskande födelsetal i kommunen och därmed mindre elevkullar. Tankar att koncentrera högstadierna till ett ställe har funnits, med syftet att kunna erbjuda fler alternativ för elever med olika behov och önskemål om specialinriktningar. Skolan har under hela 2000-talet varit utsatt för besparingar, av demografiskt slag, dvs minskande elevkullar medför mindre pengar till bl.a. BKU. Men lokalerna har funnits kvar, och besparingar har tagits på personalsidan, dvs koefficienter har minskats, för att frigöra medel till lokalhyror. Detta är inte hållbart. Eleverna behöver lärare och pedagogiskt stöd, fler vuxna i skolan, inte färre. Om man har en fix summa pengar som skall räcka till lokaler,drift, underhåll och undervisning, så är den enda lösningen för att medel skall i högre omfattning gå till undervisning, att lokaler och drift görs billigare. Ett alternativ vore att öka anslagen till BKU, men då får pengarna tas från andra sektorer, exempelvis äldrevården, socialvården. Det finns inga hemliga överskott. Ett annat argument som framförts vore att sänka hyrorna i skollokalerna, men då drabbas andra sektorer av den kommunala ekonomin. Det finns regler för hyressättning och vad man får göra, regler för hur fastigheter skall värderas och avskrivningar skall göras.
Med dessa bakgrundsfakta så presenterades i våras den sk tjänstemannautredningen som föreslog att bara Herrskogsskolan skulle bli kvar i Höga-kustenområdet. Att det förslaget skulle väcka ont blod och upplevas som fullständigt orimligt är inte så förvånande, även om det ur pedagogisk synvinkel, ur resurssynvinkel, hade stora fördelar. Nåväl, politiskt omöjligt varför förslag nr 2 presenterades i augusti. Även detta förslag har sina brister. Logistiken i området var inte tillräckligt belyst, dvs hur reser man, var hämtar man sina barn, var jobbar man.
Internt i Vänsterpartiet har olika lösningar diskuterats och undertecknad har själv propagerat för ett annat alternativ, inom partiet men också i kommunikation med S och mp som är våra samverkanspartier. Att detta förslag är mitt eget, bör poängteras.
I stort har det gått ut på att F-6 skolor skall finnas i Ullånger, Nordingår samt Herrskog. Lugnvik och Torrom läggs ner, och flyttar sina elever till Herrskog. Ytterlännässkolan läggs ner (avståndet till Kramfors är överkomligt). Däremot behålls högstadiet i Herrskog ytterligare några år, men så småningom flyttas detta också till Kramfors, om inte befolkningsströmmarna ändras, om inte befolkningen börja öka. Ytterlännäs och Gudmundrå slås alltså ihop till att börja med, senare tillkommer högstadiet i Herrskog. Fördelen med detta förslag är att fler skolor kan behållas, och att vi än så länge bevarar den skola i Höga Kustenområdet som är störst och har lokaliteter att hysa fler verksamheter. Dessutom kan skolan vid en eventuellt fortsatt dalande elevantal i Höga Kustenområdet, så småningom kunna rymma Ullånger och Nordingråskolorna. Beroende på vad som händer med ev friskola i Docksta och ytterligare försvagning av elevunderlaget i Ullånger, kan det vara bra att inte än så länge avveckla Herrskogsskolan. En annan fördel med förslaget är att den större högstadieskolan tillkommer stegvis och inte allt på en gång. Nackdelen med förslaget är att besparingseffekterna blir betydligt mindre än det ursprungliga tjänstemannaförslaget.
I dagarna har socialdemokraternas bestämt sig för att också satsa på 3 skolor i Höga Kusten-området, men inte Herrskogsskolan. Man önskar också se att högstadiesamanslagningen tas redan nästa år. Kvar blir Torrom, Ullånger och Nordingrå. Lugnvikseleverna försvinner till Nyland och Grämesta. Eventuellt blir också Docksta kvar, om man fortsätter med sin friskoleplanering och också får detta godkänt av skolmyndigheterna. Herrskogsskolan försvinner (rivs antagligen). Ingen av de kvarvarande skolorna blir särskilt stora och kommer att relativt snart få problem med elevantal och lärarkoefficienter. Tanken är möjligen att man i framtiden kommer att satsa på att koncentrera skolresurserna till Ullånger, om inte befolkningstalen börjar stiga. Ullångerskolan behöver då byggas om, och eventuellt byggas ut, den dag då Nordingråskolan och Torromskolan blir för små, och elever behöver flyttas därifrån.
Befolkningsprognoser – Den befolkningsutveckling vi ser i Kramfors delas av många glesbygdskommuner i landet. Urbaniseringen fortsätter, våra ungdomar drar till storstan och blir i stor omfattning kvar där. Det är inte lätt att återvända då arbetsmarknaden sviktar. Tidigare utredningar för Kramfors del har pekat på en framtida befolkningsmängd på c:a 16.000 inv, innan det eventuellt börja vända igen. Hittills har den utredningen visat sig stämma. Då jag flyttade till Kramfors för 30 år sedan bodde här 28.000 inv. Kramfors har en av landets snabbaste befolkningsminskningar.
Hur det än blir – så är det ofrånkomligt att vi i dagsläget måste fatta beslut om en förändrad skolhusorganisation, för att pengarna i högre grad skall kunna användas till undervisning och inte till lokaler. Det är en grannlaga uppgift att försöka göra rätta strategiska val, då det gäller vilka enheter som bör finnas kvar.
2005 fick Lugnvik vara kvar. Strinneeleverna flyttade då dit. Då var det c:a 110 elever i den sammanslagna skolan. Nu är det under 50 barn. Alltså – Lugnviksskolan har inte upplevt någon inflyttningseffekt. Få barnfamiljer har flyttat hit, några har flyttat härifrån, och allt färre föds. Det hänger på jobben om vi skall bli fler. Dessutom finns det rätt många elever som kan vittna om att en liten skola kan vara svår för den som inte riktigt passar in i den lilla klassens elevgrupp. Argumentet att det måste finnas en skola i byn är inte tillräckligt. Det viktiga är att de skolor som finns kan erbjuda bra undervisning till en rimlig kostnad och att transporterna dit kan göras säkra, mobbningsfria och rimliga, samt att också fritidsverksamheterna fungerar.
