Vi är alla Kärrtorp

För en vecka sedan så anordnades i Kärrtorp en manifestation mot rasism. Klotter, hakkors och främlingsfientliga stämningar medförde att vanligt folk gick ut för att manifestera sin upprördhet över detta. Den fredliga demonstrationen attackerades av nazister som inte tog hänsyn till att barnfamiljer var där. Polisen misslyckades i sin bevakning. Nazistattacken slogs tillbaka av revolutionära fronten. Personer skadades. Många sökte sin tillflykt till affärer i Kärrtorps centrum. Fyra 15-åriga flickor säger i en artikel i DN: vi är Kärrtorp. De vågar inte framträda med bild. Obehaget och rädslan breder ut sig. Tankarna går till ett Tyskland för mer än 80 år sedan. Efter några års propaganda hade nazisterna och deras anhängare genom att marschera, genom att skrämmas och terrorisera fått tyskarna att tystna och vika undan. Vi vet hur det gick.

 80 år senare är högerextremismen åter på frammarsch i Europa. Invandringsfientliga nationalistiska partier attraherar en ny ung i huvudsak manlig , arbetslös och frustrerad generation. Förklaringarna till samhällets problem påstår de är invandring, moralupplösning, islamism. Lösningen är separatism, stängda gränser och en unken nationalism, helt verklighetsfrämmande i den globaliserade värld som vi lever i.

Sverigedemokraterna rycker framåt. De talar med dubbla tungor. Deras huvudagenda är att minska invandringen och blåsa under främlingsfientligheten. De uppmärksammas alltmer i press, de kommenteras allt oftare och deras budskap sprids av media. 30% av LO-anknutna kan tänka sig att rösta på SD. Det är skrämmande.  SD står för invandringsfientlighet och en ekonomisk politik som till minst 80% är borgerlig. Och med ett starkare SD så rycker också de nazistiska rörelserna fram.

Våldets fula ansikte visar sig på våra gator. Rädslan och obehaget breder ut sig. Men, SD skall inte få tillåtas sätta agendan för hur debatten skall föras. Vi låter oss inte tystas. Sverige är och skall förbli ett öppet land, med en generös och human invandringspolitik, ett land där mångfald bejakas, ett land där mötesfrihet råder och där våld kraftfullt skall bekämpas, inte med våld, utan med bred folklig mobilisering. Vi är alla Kärrtorp, och vi skall utan fruktan kunna visa detta!

Björklund, girigheten och det fria skolvalet är boven!

Pisaundersökningen visar att Sveriges elever halkar efter, framför allt i naturvetenskapliga ämnen. 2 mandatperioder av borgerlig utförsäljningspolitik, borgerlig klassåtskillnadspolitik, har lett fram till att svenska elever totalt presterar sämre. Är vi förvånade?? Nej inte alls. Ökade klasskillnader leder fram till selektion och sortering. Svaga elever, kommer ofta från hem med mindre resurser. De presterar allt sämre, sedan borgarna med sin segregationspolitik delat upp Sverige och Sveriges skolor efter klasskonceptet. De med bra resurser skall ha bra skolor, medan de med svaga resurser, skall ha svaga skolor. Så har det blivit. Vem är förvånad?? Skolan skall arbeta för lika värde, och är en arena där barn från olika förhållanden kan träffas, där klass och bakgrund skall överbryggas. Men girighet och penningintressen, riskkapitalister, utförsäljningar är emot allt detta och är bakgrunden och en stor orsak till att kunskapen generellt i elevgruppen minskat. De sätter vinstmöjligheter före solidaritet och likvärdighet! Men, sen kan man också fråga sig: vad mäter egentligen PISA. Svenska elever trivs i sina skolor. Kanske detta är mycket mer värt än förlusten av placeringar i PISA-undersökningarna?

Att fokusera på fel saker 2

I föregående inlägg efterlystes fokus på väsentliga överlevnadsfrågor, och en förhoppning att valrörelsen ska handla om sådana frågor. Men...det verkar som om det väsentliga är taktiken och inte politiken som Löfven och hans kamrater vill satsa på. Socialdemokraterna vill sitta i regeringsposition, det är det viktigaste, och för att uppnå detta tydligen överskuggande mål, så inbjuds alla, utom SD, att stödja Löfvens kandidatur till att bli statsminister. Hur skall han få ihop ett samarbete med Björklund kring skolpolitiken, med Lööf kring näringspolitiken, med Hägglund kring familjepolitiken....och sedan ska miljöpartiet vara med kanske, och vänsterpartiet anses väl bara förnöjsamt få vara med lite på kanten och stödja den socialdemokratiska politiken, som i dagsläget mest kännetecknas av osäkerhet och otydlighet. Därför behövs vänsterpartiet och vänsterpartiets hållning som en motvikt och ett alternativ för de som inte vill drunkna i otydlighetens mittrike. Så fokus på rätt saker: nej till privata vinster i välfärden, minska klyftorna och öka jämlikheten, krafttag i klimatarbetet, feminism, och ett arbetsliv med rättvisa villkor!!

Att fokusera på fel saker

Vad är grundläggande för samhället och vår överlevnad? Svaret är rätt uppenbart: ett för livsformer anpassat klimat och en mänsklig konsumtionskultur som är hållbar. Med dagens konsumtionstakt i många länder, faktiskt de flesta, lever vi långt över de ekologiska ramar som är tillgängliga. Livsmedel framställs på ett icke hållbart sätt – tillvaron är fossildopad. Det gäller all produktion av varor, livsmedel och tjänster. Transportsektorn är till 85 % beroende av fossila bränslen. Jordbrukets traktorer skulle stanna, tillgång till gödningsmedel och utsäde skulle starkt begränsas utan fossil doping av livsmedelsproduktionen. På några få generationer eldar vi upp olja, gas och kol som lagrats och tillkommit under miljontals år. Koldioxidhalterna i atmosfären skenar, jordens mer lättillängliga mineralresurser minskar, fosforutvinningen (nödvändig för jordbruket) är på väg att ta slut. Plus alla andra resurser, som går samma öde till mötes. Varför fokuserar vi inte mer på detta? Vad är det som gör att politikens alla aktörer inte lyfter dessa frågor över alla andra frågor och lägga all sin kraft och beslutskompetens till att ändra inriktningen från konsumtion, till måttfullhet, från slöseri till resursbevarande? Och vilka är mekanismerna hos oss alla (vuxna och produktiva människor), som låter våra barn och barnbarn ta konsekvenserna av en till synes ohejdbar konsumtionskultur och rovdrift som vi låtit växa fram? Kollektiv hypomani? I kombination med fossilberoende och förnekelse. Skulle valrörelsen kunna handla om detta?

Jobbskatteavdrag, vem vill ha det?

Så har då Reinfeldt spelat ut sitt valkort, ett femte jobbskatteavdrag, till en kostnad av 16 miljarder kronor. Skatten skall sänkas framför allt för de som har jobb, och teorin är att det stimulerar till fler arbetade timmar,som i sin tur skapar fler jobb och även större skatteintänkter. Folk får mer pengar i plånboken och kan köpa mer. För att finansiera för skatteförlusterna så kan pengarna lånas upp, men sannolikt blir det väl även att det måste sparas på andra konton. Vård, omsorg och skola, arbetslösa och sjukskrivna lär knappast vinna på skattesänkningarna. Det blir mindre kvar att fördela och utjämna. Jobbskatteavdragens pengar ackumuleras delvis i de större städernas bostadsmarknader, där priserna drivs upp då det byggs för lite. Ytterst tar bankerna hand om de pengarna då boendekostnaderna ökar, samtidigt som befolkningen skuldsätts alltmer, i sin jakt efter boende i de expanderande storstadsregionerna. Bankerna finner avsättning för sina kapitalöverskott Jobbskattepengarna ökar också på den privata konsumtionen av varor, kapitalvaror och inte minst resor. Från offentlig konsumtion drivs samhället mot allt mer privat konsumtion Regeringens politik för att vidga klyftorna mellan de som har och de som inte har fortsätter att utvecklas, klassamhället och ojämlikheten tilltar och i och med det spänningarna i samhället. Vänsterpartiet hånas ofta för sitt försvar av det allmänna, och för att vi vill slå vakt om ökad jämlikhet och en stark offentlig sektor, men vi vet att många i grunden håller med oss, och att många känner stor olust inför utförsäljningar och privatiseringar av vårdinrättningar, skolor och andra gemensamma verksamheter. Om det finns överskott i statens och samhällets finanser, så skall de pengarna användas för att skapa jobb där vi också ser att de behövs, i våra kommunala skolor, i våra äldreboenden och i den gemensamma sektor som vi har, vars syfte är att skapa bättre förutsättningar för fler att utvecklas på likvärdiga villkor. Vänsterpartiet säger ja till ökade gemensamma satsningar. I stället för allt mer i plånboken till de som tjänar mest, säger vi ja till en stärkt gemensam sektor, och en politik som arbetar för ökad jämlikhet i samhället och skapar fler jobb bland annat i vår gemensamma sektor.

Almedalen och framtidsfrågorna

Partierna har radat upp sig under den senaste veckan, som mer eller mindre välsmakande smultron på ett grässtrå. Almedalen, detta gigantiska lobby-party drar till sig de som tycker till och de som vill tycka till. De som är bekanta med frågorna pratar med andra som också är bekanta med frågorna. Påverkan på gemene man som på din TV råkar zappa förbi är sannolikt marginell. Svårigheterna ligger i att se skillnaderna mellan partierna, att föröka upptäcka de stora och avgörande frågorna. Moderater och socialdemokrater anse sig var de som kan jobb och som anser att jobbfrågan (ospec vad) är det som är viktigast för samhällsutvecklingen. Med olika siffror och scenarier utmålar man sin egen förträfflighet och motståndarens tafflighet. Pinsamt är ett ord som använts av både Rheinfeldt och Löfven. Då man talar om hur uselt motståndarna hanterat SD-relationerna. Till Almedalen dras förutom partiapparaterna, också de statliga verken som sätter upp sina tält, drar dit personal, hyr hus och festar om en del, allt för skattebetalarnas pengar. Syfte: att påverka politiker, vilket de gör mest varje dag i alla fall. Hörde ett reportage om aktiviteterna i olika myndigehetrs tält, och på många ställen var det ganska tomt. Kostnad per myndighet och verk.: ungefär 0,5 miljoner kronor. Sammanlagt 10-15 miljoner, skattefinansierat. Politik blir lite av Kiviks marknad, där det gäller att triangulera (lägga likartade förslag, inom fält som man (de flesta) uppfattar som viktiga och samtidigt visa på tydliga skillnader, som kan vara svåra att upptäcka för gemene man/kvinna, som inte tillhör Almedalsskrået. Men… De avgörande frågorna lyser i mediarapporterna (dvs det som når utanför Almedalskretsen) med sin frånvaro. Frågor som: 1. Vår långsiktiga överlevnad i klimatkrisens tidevarv, global rättvisa och jämlikhet 2. feminism och jämställdhet, 6 timmars arbetsdag, 3. ett samhälle som inte bygger på ständig tillväxt, hur skall det se ut? Hur ser en icke-fossildopad ekonomi ut? 4. de stigande ojämlikheterna, där samhället alltmer segregeras, 5. den tilltagande privatiseringen som också drar samhället isär, och ger de med bäst förutsättningar än större möjligheter att ta sig fram, jämfört med de som måste kämpa för en plats i samhället, med språkinlärning och skolmiljöer i de områden där de med sämst förutsättningar samlas. Den skola vi en gång i tiden hade, där barn ur olika samhällsklasser möttes, lärde känna varandra, och drog nytta av varandra, blir allt mer sällsynt.. Vad vi behöver är ett Almedalen som helt fokuserar på dessa frågeställningar och en politik som tar sitt ursprung i dessa grundläggande problemområden. När får vi se det?? Jag hoppas och tror att just Vänsterpartiet skall våga sig på dessa svåra frågeställningar under det närmaste året innan valet i september 2014.

Landsbygdsutveckling - en överlevnadsfråga

Den svenska landsbygden har jämsides och som en konsekvens av industrialismens utveckling och rationaliseringar, genomgått omfattande förändringar. Hela denna utveckling har gjorts möjlig genom tillgången till stora mängder mycket billig energi i form av fossila ej förnyelsebara energislag. Industrialiseringen av matproduktionen har gjort det manuella jordbruket olönsamt och drivit på urbaniseringen av Sverige. Denna våg av migration från landsbygd till tätorter och städer, finns också i fattiga länder med svag infrastruktur och outvecklad industrisektor, där deras urbana centra ej kan absorbera de från landsbygden flyttande människorna och ge dem utkomst. Detta i sin tur ger upphov till flyktingströmmar från fattiga länder till rikare. Bakom denna omflyttning och omdaning finns en av billig energi driven utveckling, en utveckling och tillväxt som ekologiskt ej är hållbar och leder till utarmning och klimatkatastrof. Konsekvenserna för den svenska landsbygden är väl kända: Den svenska jorden brukas av ett fåtal människor och vi ser att denna produktion är kraftigt fossilberoende. Självförsörjningsgraden har minskat snabbt de senaste decennierna, sedan Sverige kom med i EU. EU-medlemskapet med dess regelsystem och bidrag har lett till utslagning av många jordbruk och också gjort svensk matkonsumtion beroende av att minst lika stora arealer utanför landets gränser tas i anspråk för den svenska matvarukonsumtionen, som den uppodlade ytan i Sverige. Denna utveckling är inte hållbar och i ljuset av denna analys skall Vänsterpartiets landsbygdspolicy ses. Den policy som presenteras är början på en politik som har sitt syfte att ge bättre förutsättningar för exempelvis ökad matvaruproduktion, och så småningom fossiloberoende och koldioxidneutral verksamhet. Landsbygden måste i längden återbefolkas för vår gemensamma överlevnads skull. Utan tillgång till billiga fossila bränslen, fordras sannolikt andra typer av mer arbetsintensiva produktionsmetoder. Den politik som skall föras syftar till att underlätta den transition från fossilberoende livsstil till klimatneutral långsiktig överlevnad som är nödvändig. Förutom de förslag som finns i plattformen så skulle ytterligare ett antal förslag kunna underlätta denna transition. • För det första skulle ett grundavdrag på ex 100.000 kronor underlätta för de människor som vill skapa hållbar verksamhet inom exempelvis jordbruk och skogsbruk. • Framtidens eko-jordbrukare behöver utbildas. Folkhögskolorna skulle kunna få dessa uppdrag att utbilda de människor som vill etablera sig på landsbygd. Kurser i Eko-bruk, skonsam skogshantering mm, skulle bli en ny växande verksamhet för folkbildningen och företagsetablerandet på landsbygden. • Med ökad inflyttning till landsbygden så bör också nya boendeformer prövas, ekobyar, kooperativa verksamhetsformer, miniurbana boendemiljöer kommer att växa fram. • Sparkassor och generösare kreditgivningssystem kommer att behövas för att ackumulera och ställa kapital till förfogande. Bankernas välde över penningekonomin måste förändras så att den kommande transitionen underlättas. Vi kan se framför oss en utveckling, en återflytt till landsbygd och de basala näringarna. De jordbruksytor som lagts ner, kommer med nödvändighet att åter behöva öppnas för livsmedelsproduktion. De senaste 100 åren har utvecklingen gått från landsbygd till megastäder, frånkopplade från basala näringar som jordbruk och skogsbruk. Detta har möjliggjorts pga tillgång till billig energi, tekniska inovationer, automatisering, maskiner mm.. Av klimatskäl är detta inte hållbart. Man kan anta att de flesta bygder, regioner och länder i framtiden kommer att få ansvara för sin egen livsmedelsproduktion, ansvara för en högre försörjningsgrad. Det är oundvikligt att världens länder och produktionssystem har att anpassa sig till de planetära begränsningarna. Den politik som skall föras då det gäller den samhälleliga utvecklingen har att i alla aspekter av samhällsbyggande, att ta hänsyn till de ekologiska begränsningar som vi med all tydlighet redan kan se existerar. Partiets plattform kring landsbygdsfrågor, har sitt ursprung i denna insikt. Plattformen och dess förslag syftar till att stärka möjligheterna att bo kvar på landsbygden, att utveckla verksamhet på landsbygden och att gynna en återflyttning till landsbygden. I den plattform som kommer att presenteras finns ett 80-tal förslag för att stärka utvecklingen på landsbygden. Den berör infrastrukturer i form av järnvägssatsningar, servicepunkter runt om i landet där myndigheter kan samverka på kontor för samhällsservice även i glesbygd, skogen som resurs och som källa för biobränslen, förslag på förändring av regelverk som berör LOU, för att underlätta upphandling av lokalproducerade och ekologiska produkter. Plattformen berör också glesbygdens rätt till sjukvård, tandvård, ambulans, räddningstjänst mm. Bredbandsutbyggnaden måste ta ytterligare fart för att småföretag inte minst skall kunna fungera på landsbygden. De gröna näringarna behöver utvecklas, vilket också beskrivs i plattformen. Mineralskatt, intrångsavgifter (bygdepengar), vattenkraftspengar tas också upp, och bör kraftigt höjas så att delar av dessa avgifter kommer landsbygden till godo i form av exempelvis infrastruktursatsningar. Plattformen kommer snart att finnas på partiets hemsida, så läs den.

Ekonomiskt utsatta barn

Efter reportaget om barnfattigdom i Uppdrag granskning den 16 januari har debatten handlat om det finns några fattiga barn i Sverige. För den som är intresserad av fakta finns inga tvivel att det existerar fattigdom och ekonomisk utsatthet bland barnfamiljer i Sverige 2013. Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola, har på Rädda barnens uppdrag visat att ekonomisk utsatthet är ett stort problem för många barn och att antalet barn i ekonomiskt utsatta hushåll har ökat under senare år. Försäkringskassan har på regeringens uppdrag tagit fram siffror på ekonomiskt utsatta familjer och barn och visar också att den relativa fattigdomen bland barnfamiljer har ökat sedan Fredrik Reinfeldt blev statsminister 2006. Diskussionen borde istället handla om vad som orsakar de ökade skillnaderna och vad som behöver göras för att avskaffa den. En orsak till att den relativa fattigdomen ökar är givetvis den ökande arbetslösheten, som når allt högre nivåer under högerregeringen. Samtidigt har ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen försämrats och nya regler gör dessutom att allt färre får ersättning från socialförsäkringarna. Klassklyftorna ökar och många barn drabbas av de allt större ekonomiska och sociala skillnaderna i samhället. En annan viktig orsak till att fler barnfamiljer får det sämre är att transfereringar och bidrag inte har följt med kostnads- eller löneutvecklingen. Det har drabbat barnfamiljer särskilt hårt eftersom dessa bidrag som riktas till dessa hushåll inte har höjts alls. Dessa försämringar av välfärden har finansierat de gigantiska skattesänkningar som högerregeringen har genomfört. Pengar har omfördelats från fattig till rik. Vänsterpartiets lösning på problemet med den ökande barnfattigdomen är generella satsningar på arbete åt alla, rätt till arbete på heltid, bättre arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och rätt till barnomsorg även på obekväm arbetstid. Men även i ett samhälle med full sysselsättning och med ett väl utbyggt socialförsäkringssystem kommer det att finnas föräldrar som behöver samhällets stöd och hjälp. Därför vill vi också genomföra specifika satsningar på ekonomiskt utsatta barnfamiljer, som höjt underhållsstöd, förbättrat bostadsbidrag, kostnadsfri frukost och förbud mot avgifter i skolan m.m. Vi vill med andra ord minska skillnaderna mellan människor. Ett samhälle med minskande skillnader i levnadsvillkor mellan människor minskar också skillnaderna i uppväxtvillkor för barn från mer välbeställda förhållanden jämfört med de som lever under ekonomiskt mer utsatta villkor. Ett mer jämlikt samhälle är något som vi alla tjänar på.