måndag 13 september 2010

Dags att rösta

Valspurten har inletts, och partiledare från och och vänster reser landet runt, deltar i TV och på radio. Det röd-gröna blocket samlas kring en politik för välfärd, arbete och miljö. Vänsterns paroll för valrörelsen har varit Håll Ihop!

Med det menar vi att ingen skall lämnas utanför, samhället är till för alla och resurserna skall fördelas efter behov. Alliansens linje att de som har jobb, är de som skall premieras med högre avdrag och bidrag, medan arbetslösa, sjukskrivna och andra mindre produktiva skall hållas kort. Detta är en politik som vi vänder oss mot. Den privatiseringsvåg som drar genom Sverige, innebär en utförsäljning och privatisering av resurser som Sveriges arbetare och skattebetalare gemensamt investerat i skola, vård och omsorg. Alliansen i Kramfors vill ha mer privata alternativ inom exempelvis äldrevården. Konkurrens är tydligen alltid bra, enligt de borgerliga marknadsfundamentalisterna.

I en avflyttningskommun som vår, innebär friskolor, och privata alternativ inom vårdsektorn att kommunala resurser och gjorda investeringar kan bli besvärande ekonomiska förluster, om de inte kan utnyttjas på bästa sätt. Kommunalt anställd personal friställs med införande av privata alternativ och lokaler kan bli outnyttjade. Vinster i privat verksamhet kommer att gå till de bolag som driver skolor och vårdinrättningar.

Nej - detta är en utveckling som leder till ökande skillnader i samhället. Med fortsatt röd-grön majoritet i Kramfors så skall vård och skola utvecklas, så att resurserna på bästa sätt tillvaratas. Vi vill satsa på en likvärdig skola för alla, på fler lärare i skolan, på vidareutbildning av personal i skola och inom vården. Äldrevården kan utvecklas inom den kommunala organisationen.

Rösta RÖD-GRÖNT på söndag den 19!!

onsdag 18 augusti 2010

Vår lokala plattform

Vad vänsterpartiet vill


• För att minska utflyttningen bland yngre vill vi arbeta för att unga ej hamnar i arbetslöshet, utan erbjuds arbete och utbildning, genom ökat kommunalt åtagande. Vuxenutbildningen på Vallen skall utvecklas ytterligare. Utbildningar som leder till jobb skall erbjudas i ökad omfattning.

• Vi vill arbeta för ett miljömässigt hållbart och fossilfritt Kramfors i framtiden. Den kollektiva trafiken måste stärkas så att privatbilismen inte alltid är det främsta transportmedlet i kommunen.

• Vi vill arbeta för ökade energibesparingar bland annat i Krambos och kommunens fastigheter. Kommunen skall öka också upphandlingen av ekologiska produkter.

• Vi vill också öka valfriheten och utbudet inom den kommunala hemtjänsten och i högre grad än nu utgå från den enskildes önskemål och behov.

• Vi vill ha tillräckligt med boendeplatser för demenssjuka, för en säker omvårdnad och utveckla stödet till de äldre som tar stort vårdansvar för sin sjuke make/maka. Äldrevården skall bedrivas med god kvalité och kontinuerlig vidareutbildning av personalen.

• Vi vill förbättra integrationsarbetet, skapa mötesplatser för nya medborgare, motverka främlingsfientlighet

• Den svenska skolan skall främja solidariskt och jämlikt tänkande. Vi är inte för fler friskoleetableringar i Kramfors, då dessa kan innebära större kommunala kostnader och ökande skillnader mellan elever.

• Vi vill att Kramfors kommun åter tar ett ökat ansvar för fritidsgårdsverksamheten, och satsar på ett brett kulturutbud för gammal och ung.

tisdag 10 augusti 2010

Valrörelse

Sommarens semester är över, så också julis politiska stiltje. Nu duggar inläggen tätt, alla partier gör sitt bästa för att profilera sig. Särskilt de mindre partierna känner hotet av 4% och levererar förslag därefter. Centern med förslag på avyttring av vattenfall till en mindre del, investeringsbolag. KD lanserar sig som pensionärsparti i allt högre grad. Folkpartiet levererar ordning och reda i skolan, blaim the victim. Vänsterpartiet jobbar på att föra fram begreppet- världens bästa välfärd, ifrågasätta vinster i vård och välfärd bland annat.

Socialdemokrater och moderater tittar oroligt på varandra - vilket skall bli det största partiet.

Det är svårt att orientera sig i årets valrörelse. Blocken ligger nära varandra, det är egentligen inte många miljarder som skiljer åt. Vad skall en vanlig väljare tycka. Mycket låter bra, men mycket är också valfläsk.

Man får gå till grunderna: vad vill vi ha i Sverige? Mer marknad eller en starkare gemensam sektor? Mer friskolor (vad är det som är fritt) eller en skola som är lika för alla, som ger alla samma rättigheter? Utförsäljning av gemensam egendom (Apoteksväsen, systembolag, transportsystem, vårdcentraler, skolor) eller inte?

Vad är Sveriges framgång? Starka sociala stödsystem, en likvärdig skola, barnomsorg för alla, jämlikhet på arbetsmarknaden, små löneskillnader, säkerhet för sjuka och arbetslösa. Allt detta kombinerat med en dynamisk industriell sektor.

Men - Vart tog förresten klimatfrågorna vägen? Var finns dessa ödesdigra framtidsfrågor i debatten? Vem vågar beskriva ett samhälle som inte kännetecknas av ständig tillväxt?

tisdag 22 juni 2010

Jämlikhet

Snart så tar semestertiderna över och då kan det vara dags att läsa lite böcker kanske. En bok jag skulle vilja rekommendera är "Jämlikhetsanden" av Wilkinsson. En recension kan du läsa här (http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/richard-wilkinson-och-kate-pickett-jamlikhetsanden-darfor-ar-mer-jamlika-samhallen-nastan-alltid-1.1038875)
Wilksonson är en välrenommerad forskare som visar att just jämlikhetsaspekterna i samhället är avgörande för folkhälsan. Naturligtvis måste vi ha vårt dagliga bröd och komma upp över den värsta fatigdomen men all extra konsumtion och lönespridning som skapar klyftor mellan människorna, ökar ojämlikheten i samhället. Ojämlikheten driver sedan samhället till ökad brottslighet, ökad sjuklighet, ökande grad av missbruk mm. Bristande jämlikhet drabbar inte bara de med minst resurser utan även de mer bemedlade mår sämre. Man jämför höginkomsttagare i olika länder och kan visa att där ojämlikheten är större , där mår också de rika och de som tillhör högre socialgrupper sämre än rika och välbemedlade i mer jämlika samhällen.

Sverige klarar sig i Wilkinssons bok bra, just för att vi tillhör ett av de mer jämlika samhällena i världen, ett samhälle som har en stor och relativt stark offentlig sektor och utbyggda trygghetssystem.

De senare årens borgerliga politik har bevisligen skapat något större klyftor i samhället, dvs tendensen finns till mindre jämlikhet. För oss som är övertygade om att alla skall må bra i ett bra samhälle, är "Jämlikhetsanden" ett gott stöd, Läs den!

fredag 4 juni 2010

Ökande skillnader mellan män och kvinnor –alliansens politik

• Jobbskatteavdraget har ökat inkomstklyftan mellan kvinnor och män. Regeringens samlade skattepolitik har gynnat gruppen män som fått mer än kvinnorna.
• Neddragningar inom kommunala omsorgstjänster drabbar i betydligt högre grad kvinnor än män, som anhöriga, anställda och vårdtagare. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning 4 mars var det 27 000 färre kvinnor anställda i den kommunala sektorn 2009 jämfört med 2008.
• Nedmonteringen av de gemensamma trygghetssystemen som a-kassa och socialförsäkring drabbar i högre grad kvinnor än män.
• Vårdnadsbidraget ökar skillnaderna i ansvar och kontakt med barnen mellan män och kvinnor. I Stockholms togs mer än 90 procent av vårdnadsbidraget ut av kvinnor.
• Jämställdhetsbonusen har blivit ett fiasko. Försäkringskassan har visat att den inte har någon effekt på fördelningen av föräldradagarna mellan kvinnor och män.
• Avdraget för hushållsnära tjänster har inte på något sätt motverkat problemen med den ojämlika fördelningen av hemarbetet mellan kvinnor och män, utan cementerar snarare den rådande ordningen.
• Arbetsgivare med färre än 25 anställda slipper göra jämställdhetsplaner. Större företag behöver bara göra det var tredje år sedan regeringens förslag om ny diskrimineringslag trädde i kraft.

Så –för ökad jämställdhet: Rösta Röd-Grönt i september!!

torsdag 3 juni 2010

Kostnad 21 miljarder

År 2005.

500.000 händelser
42.000 "lindriga" skador
14.000 svåra skador
440 personer avlider

Produktionsbortfall 8,7 miljarder
Materiella skador 7,9 miljarder
Sjukvårdskostnader 2,7 miljarder
Övriga kostnader 1,6 miljarder

Vad är detta? Facit efter 1 års krigande i Irak? Den svenska vägtrafikens facit under 1 år. Det är ett högt pris vi måste betala för mobiliteten. Privatbilismen och den sk friheten skördar många offer. Kostnaderna har nästan fördubblats sedan början av 80-talet. Antalet skadade har ökat även om antalet dödsfall minskat.

Miljö/klimat är ett argument för att stärka kollektivtrafiken i vårt land och i vårt län. Olycksfallsstatistik är uppenbarligen ett annat argument.

Ship to Gaza

En kollega till mig, barnläkaren Henry Ascher, har just släppts ur israeliskt förvar, efter att ha blivit kidnappad tillsammans med många andra. Israelisk statsterrorism ute på internationellt vatten. Krigföring mot civilister, dödsskjutningar, utförda av en stat som är livrädd för hjälpsändningar till de instängda plalestinierna på Gazaremsan. Konvojens syfte var att sjövägen försöka häva blockaden, under fredliga former. Försöken bemöts med övervåld, dödsskjutningar och kidnappning. Det finns knappast ord för de israeliska överdrifterna. En enad världsopinion kanske nu kan få en ändring till stånd. Det var i alla fall Henry Ascher förhoppning. Den nu kidnappade och attackerade konvojen kommer säkerligen att följas av andra. Israels försök att isolera araber, stänga inne palestinier, annektera deras rättmätiga land, bygga absurda murar, trotsa FN-dekret och Haagdomstolen måste få ett slut. Säkerhet byggs knappast i längden med vapenmakt, utan med dialog och samverkan

söndag 2 maj 2010

1:a maj, mitt tal på V-mötet på torget

Det är första maj och det är dags att tala klarspråk. De senaste dryga 3 åren har borgerligheten lyckats med att förstärka ojämlikheten i vårt land. Jobbskatteavdrag till de med fast jobb, 100 miljarder i skattesänkningar, och mest till de som tjänar bäst, höjda a-kasseavgifter har lett fram till att ½ miljon valt att lämna densamma, fackföreningarna skall försvagas, man har sålt lönsamma statliga företag, privatiserat, man har sålt ut stora delar av apoteksväsendet, man inför vårdval, dvs lämnar primärvården till marknaden att sköta, 1,2 miljarder i vinster per år i den sektorn av skattebetalarnas pengar, Rut-bidrag som mest gynnar höginkomsttagare, man har tvingat kommuner och landsting att avskeda pga otillräckliga statsbidrag, man har försökt att prata sig till en bättre miljöpolitik, i stället för att kraftfullt leda Sverige i omställningsarbetet till ett fossilfritt samhälle.

Vi har fått en omvänd värld: med Ökande bidrag till de som jobbar, minskande till sjukskrivna och arbetslösa. Politiken kallas för arbetslinjen.

Arbetslinjen.

Skillnaderna mellan de som har välbetalda jobb och de som inte har det ökar, sämst går det för arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer i alliansens Sverige.

Ett samhälle som får ökande klasskillnader är ett samhälle som i längden inte kommer att må bra. Mycket i retoriken kring arbetslinjen känns egentligen som tvång och bestraffning. Arbetslinjen skall enligt oss i vänstern innebära en självklar rättighet till arbete, för de som nu står utan arbete, om förmågan till arbete finns.

Det gäller inte minst ungdomar, där vi i Sverige har en betydande ungdomsarbetslöshet, och där saknas insatser. Det gäller också många andra grupper, till exempel integrationsarbetet, där regeringen inte heller lyckats. Samhället måste ta en mer aktiv del i arbetet att skapa förutsättningar för arbete, mer utbildning, mer introduktionsjobb, göra det lättare att anställa.

Begreppet utanförskap: Enligt alliansens polemik är det fråga om folk som är sjukskrivna, förtidspensionerade och arbetslösa. De befinner sig i utanförskap. Jag känner flera i dessa grupper, som är sjukskrivna, arbetslösa och pensionerade. Inte tycker jag att de befinner sig i utanförskap. De befinner sig i ett samhälle som bör ta hand om alla människor, de befinner sig i ett system som borde behandla alla med respekt oavsett förmågor, sjukdomar eller olika handikapp. Vi har byggt ett samhälle som skall inkludera alla sorters människor i olika faser i livet, med olika förmågor och behov, just för att de inte skall definieras att de befinner sig i utanförskap.

Det är dags att skrota begreppet utanförskap! Det är dags att omdefiniera begreppet arbetslinjen. Vi vill ha ett samhälle som inkluderar alla!

Alliansens privatiseringar och utförsäljningar är ett hot mot välfärden och jämlikheten.

Vi behöver ge varje person de bästa tänkbara förutsättningarna att utvecklas. Vi behöver en sådan kvalitet i äldreomsorgen att var och en av oss kan se fram mot ålderns höst utan oro. För det behöver vi prioritera fler anställda framför skattesänkningar.

Vi är emot privatiseringarna för att:
- Du ska kunna veta att läkaren som behandlar dig inte har några företagsekonomiska intressen, utan bara ditt bästa för ögonen.
- Du ska kunna veta att apoteket du går till inte försöker sälja på dig den medicin de har störst vinstmarginal på.
- Du ska veta att de du möter på äldreboenden och inom hemvården inte är där för att tjäna pengar på dig utan de är där för din skull.
- Du skall veta då du lämnar ditt barn på förskolan och i skolan att det inte snålas på kompetent personal och pedagogik, bara för att öka vinstmarginalerna i verksamheten till nytta för aktieägare och riskkapitalister

- Det behövs en grundlig uppgörelse med hela det sätt att tänka regeringen har etablerat, där misstänksamhet mot den som hamnar i svårigheter är ledstjärnan. Vi behöver bygga samhället på förtroende mellan människor.

De rödgröna vill bygga välfärd, men på en hållbar grund. Vi vill bygga samhället på ett hållbart sätt, vi vill utveckla den gröna produktionen, satsa på kollektivtrafik, massiv järnvägsutbyggnad, omfattande förbättringar av hyreslägenheter för klimatets skull. Våra satsningar skapar dessutom jobb, och investeringar syftar till att göra samhället mer hållbart och anpassat framtiden. Vi anklagas för att vilja höja skatterna. Det väsentliga för oss är att arbeta för jämställdhet och hållbar utveckling där ingen skall lämnas i utanförskap, och vi menar att för att detta skall vara möjligt så använder i skatterna för att nå dessa mål. Finanskris, galopperande utsläpp, överkonsumtion är tecken på att marknaden ensam inte är i stånd att tackla de utmaningar som vi har. Det behövs en rödgrön politik, för ökad jämlikhet, för försvar och utbyggnad av den svenska välfärden, för ett samhällsbygge på ekologisk grund!!

Alliansen har haft lekstuga i snart 4 år. Det är dags att sätta stopp för detta

Rösta röd-grönt i september 2010!! Rösta på Vänsterpartiet!

fredag 30 april 2010

Klimatsmart politik

Igår så arrangerade vänsterpartiet ett möte på Babelsberg kring lokal miljöpolitik bland annat. Jonas Sjöstedt från Umeå, med 11 års erfarenhet av miljöarbete i Europaparlamentet inledde och gav en översikt över de klimatförändringar som vi är mitt uppe i. Han redogjorde också för de RÖD-GRÖNAS miljöpolitik, som har fokus på förändring, kollektivtrafik, järnvägssatsningar, energibesparingar i allmännyttans bostäder bland annat. Rot-avdraget kommer också att användas för att i gamla hyreshus skapa energisnålare boende. Christina Höj Larsen från Härnösand, riksdagskandidat och humanekolog berättade om miljötänkande då det gäller planeringsarbete på kommunal nivå. Hon pekade tydligt på genderperspektivet också då det gäller koldioxid-utsläppt: män i stora bilar släpper ut mer koldioxid än kvinnor och barn. Tomas Larsson från Undrom talade om begreppet nerväxt, dvs att vi i framtiden får vänja oss vid lägre konsumtion, kanske mindre resande och att värdera andra aspekter i livet än ständigt ökande konsumtion. Han är också engagerad i vindkraftsprojekt. Vindkraften expanderar kraftigt i Sverige, men vi är fortfarande långt efter länder som Spanien och Danmark till exempel. Vindkraftsparker kommer att byggas i västra Sollefteå, och just vindkrafts-el borde vara något som våra kommuner skulle kunna satsa på i omställningsarbetet.

Ett 40-tal personer deltog i mötet och efter anförandena så följde en engagerad diskussion. Hur förändrar vi vår kommun? Vilken politik skall föras? Transporter(minskad privatbilism, ökad kollektivtrafik), boende (energisparåtgärder, klimatanpassning), energikonsumtion (grön el, vindkraft, vattenkraft, mindre fossila bränslen) och mat(ekologiskt och lokalproducerat) är de områden som måste genomgå förändring, för att en hållbar utveckling skall bli möjlig.

onsdag 28 april 2010

Mitt inlägg i den allmänpolitiska debatten 26 april

Vi skall bygga världens bästa välfärd

Det finns mycket att diskutera och debattera dessa dagar. Den borgerliga retoriken till exempel.

Begreppet arbetslinjen , som kan tolkas på detta sätt: åt de som har skall vara givet, åt de som inte har skall ej heller något givas.
De som inte har arbete skall inte heller ha rätt till bidrag, utan där skall bidragen stramas åt, ersättningarna sänkas och tidsbegränsas, sjuka skall arbetsprövas till jobb som inte existerar eller som de inte klarar av pga bristande hälsa exempelvis. Skattesänkningarna som bedrivs gynnar framför allt de som tjänar bra och har arbete, jobb-skatteavdrag kallas det. Skillnaderna mellan de som har välbetalda jobb och de som inte har det ökar, sämst går det för arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer i alliansens Sverige.

Ett samhälle som får ökande klasskillnader är ett samhälle som i längden inte kommer att må bra. Mycket i retoriken kring arbetslinjen känns som tvång och bestraffning. Arbetslinjen skall innebära en självklar rättighet till arbete, för de som nu står utan arbete, om förmågan till arbete finns.

Det gäller inte minst ungdomar, där vi i Sverige har en betydande ungdomsarbetslöshet, och där regeringen inte lyckats. Det gäller också många andra grupper, det gäller också integrationsarbetet, där regeringen inte heller lyckats. Samhället måste ta en mer aktiv del i arbetet att skapa förutsättningar för arbete, mer utbildning, mer introduktionsjobb, göra det lättare att anställa.

Den enskilt viktigaste åtgärden som många företagare upplever skulle vara rekryteringsbefrämjande, är slopande av arbetsgivarinträdet vid sjukdom. V föreslår i sitt näringspolitiska program just detta.

Begreppet utanförskap: Enligt alliansens polemik är det fråga om folk som är sjukskrivna, förtidspensionerade och arbetslösa. De befinner sig i utanförskap. Jag känner flera i dessa grupper, som är sjukskrivna, arbetslösa och pensionerade. Inte tycker jag att de befinner sig i utanförskap. De befinner sig i ett samhälle som bör ta hand om alla människor, de befinner sig i ett system som borde behandla alla med respekt oavsett förmågor, sjukdomar eller olika handikapp. Vi har byggt ett samhälle som skall inkludera alla sorters människor i olika faser i livet, med olika förmågor och behov, just för att de inte skall definieras att de befinner sig i utanförskap.

Det är dags att skrota begreppet utanförskap! Vi vill ha ett samhälle som inkluderar alla!

Alliansens privatiseringar och utförsäljningar: av skolor, vårdapparat, apoteksväsen, utförsäljning av gemensam egendom är ett hot mot välfärden och jämlikheten.

Vi behöver ge varje person de bästa tänkbara förutsättningarna att utvecklas. Vi behöver en sådan kvalitet i äldreomsorgen att var och en av oss kan se fram mot ålderns höst utan oro. För det behöver vi prioritera fler anställda framför skattesänkningar.

- Du ska kunna veta att läkaren som behandlar dig inte har några företagsekonomiska intressen, utan bara ditt bästa för ögonen.
- Du ska kunna veta att apoteket du går till inte försöker sälja på dig den medicin de har störst vinstmarginal på.
- Du ska veta att de du möter på äldreboenden och inom hemvården inte är där för att tjäna pengar på dig utan de är där för din skull.
- Du skall veta då du lämnar ditt barn på förskolan att förskolan inte snålar på personal och pedagogik, bara för att öka vinstmarginalerna i verksamheten
- Du skall veta att den skola ditt barn går i arbetar för samhällets och dina barns bästa, med kompetenta lärare, och att verksamheten inte bedrivs för att ge avkastning till ägare och riskkapitalbolag
- Det behövs en grundlig uppgörelse med hela det sätt att tänka regeringen har etablerat, där misstänksamhet mot den som hamnar i svårigheter är ledstjärnan. Vi behöver bygga samhället på förtroende mellan människor.

Men, den kommunala verksamheten måste skötas och utvecklas inom landsting och kommuner. Kvalité måste byggas ständigt, valfrihet och individualisering i verksamheten måste också kunna utvecklas, exempelvis inom äldrevården. Allt detta måste kunna göras inom det solidariska system vi haft och som vi vill utveckla. Stagnerar verksamheten förloras förtroendet och då finns risken att de liberala marknadsanpassade krafterna fortsätter att expandera. Med en ökande privatisering och utförsäljning av den svenska välfärdsmodellen, så kommer allt mer av skattemedel att hamna hos riskbolag och skatteparadis långt från Sverige.

Rösta röd-grönt i september 2010!!

söndag 18 april 2010

Klimatsmart politik i glebygdskommun


Torsdagen den 29 april så arrangerar Vänsterpartiet ett öppet möte på Babelsberg, för att diskutera miljöpolitik. Inbjuden är Jonas Sjöstedt, som suttit i EU-parlamentet i 11 år för V. Han har särskilt engagerat sig i miljöfrågor och har där en speciell kompetens. Till mötet kommer också Tomas Eklund från Sollefteå. Han är en engagerad fritidspolitiker som också har miljöfrågor som specialintresse. Från Härnösand kommer Christina Höj Larsen, som arbetar med miljöfrågor åt Härnösands kommun.

Alla som är intresserade av miljöfrågor, och hur man skall kunna föra en klimatsmart politik även i en glesbygds- och avflyttningskommun som Kramfors är varmt välkomna. Vi hoppas på givande och konkreta diskussioner.

Plats: Babelsberg
Tid: kl 18.30, torsdagen den 29 april

torsdag 8 april 2010

Billigt i Nyland

De fem dyraste Sverigevillorna finns i: ( pris i kronor )

1. Danderyd 6 000 000
2. Lidingö 5 800 000
3. Bromma 5 500 000
4. Mälarhöjden 5 500 000
5. Saltsjöbaden 5 400 000

De fem billigaste Sverigevillorna finns i:

1 Töreboda, Älgarås 345 000
2 Kramfors, Nyland 400 000
3 Degerfors, Åtorp 400 000
4 Degerfors, Svartå 450 000
5 Eksjö, Mariannelund 450 000

Så här ser det ut i landet, om man skall köpa en typisk sk Sverigevilla. Man kan få 15 villor i Nyland för 1 av samma snitt i Danderyd. Tänk så mycket mer det kan bli kvar i plånboken om man bosätter sig i vår kommun, i stället för att envisas med att bo i Stockholm. Jag tycker att detta borde vara ett bra argument för att flytta till vår kommun. Men, det är ju klart, man skall ha ett arbete också.....

Alltså, prio 1 för inflyttning till kommunen är att det finns en tydlig jobb-skapande policy, att det finns en aktiv rekrytering av företag och ett företagspositivt klimat. Gör det det? Hur pass företagsvänligt är Kramfors. Det finns en stor diskrepans mellan vad politiker tror om företagsvänlighet och vad företagarna tycker, där ligger vi tillsammans med Sollefteå och Härnösand, bland de sista i landet. Vi får hoppas att pågående omorganisationer inom företagsstödssektorn i kommunen ger ett bra resultat, att förutsättningar skapas så att företag inte bara kan startas, utan också överleva och växa till sig.

onsdag 7 april 2010

Minskat stöd till kommunerna!?

Alliansens finansminister Borg aviserar om minskande stöd till den kommunala sektorn 2011. Han menar att det går bra för landsting och kommuner, så bra kommer det att gå nästa år att det inte behövs mer pengar. Grunden för hans synpunkter är konjunkturinstitutets rapport, som dock bygger sina prognoser på att staten skulle fortsätta att stödja kommunsektorn under 2011. Men dras stödet in, så blir det fortsatt kris. Detta verkar Borg ha missat.
Vi kan med tillfredsställelse konstatera att Kramfors kommun gick med överskott under 2009 (obs röd-grön majoritet!!). Vi kan också konstatera att kommunen presterat överskott i sina finanser de senaste åren, trots svajiga statsbidrag från den borgerliga alliansens sida. Kommunen har klarat hotande underskott med omorganisationer, effektiviseringar, men också genom att minska antalet anställda. Det senare har inte varit bra, men nödvändigt pga de indragna statsbidragen.
För att säkra kommunsektorn framöver, så gäller en sak: byt regering i höstens riksdagsval, ge fortsatt stöd till kommunsektorn i tillräcklig omfattning, ett stöd för försvar av välfärden, ett stöd som hjälper landsting och kommuner att behålla sin arbetskraft, i stället för att behöva skicka ut fler i arbetslöshet och det som alliansen benämner som "utanförskap".

tisdag 30 mars 2010

V:s kommunlista är klar!

Ikväll har Vänsterpartiet haft medlemsmöte och fastslagit hur vår kommunala röstsedel kommer att se ut. Jag känner mig glad och stolt att ha fått partiets förtroende att stå på första plats. Vi kommer nu så smått att öka aktiviteterna under året och närmast planerar vi för ett öppet möte med Jonas Sjöstedt den 29 april på Babelsberg, då vi skall diskutera miljöfrågor bland annat tillsammans med representanter från våra grannkommuner. Sedan följer 1:a maj, med Torgmöte, tal och musik, tätt följt av att flera av oss kommer att delta i partiets kongress som går av stapeln i Gävle i början av maj. Försvaret av den svenska välfärden kommer att bli ett huvudtema. Den borgerliga regeringsalliansens utförsäljningar, och geschäftet med skattebetalarnas pengar måste stoppas. Kommunens verksamheter måste försvaras, inga utförsäljningar av kommunal verksamhet i Kramfors. Fortsatt röd-grön dominans i Kramfors!

Vår kommunlista till valet i september:

1. Thomas Lundberg, 63 år, barnläkare, Lugnvik
2. Ulla Olofsson, 64 år, sjuksköterska, Sandslån
3. Jon Björkman, 39 år, förskollärare, Kramfors
4. Anita Johansson, 50 år, pensionär, Strömnäs
5. Olle Granath, 32 år, socialarbetare, Svanö
6. Maria Thunberg, 31 år, studerande, Kramfors
7. Svante Jönsson, 58 år, rektor, Skog
8. Lena Thorsson-Fahlén, 53 år, sjuksköterska, Kramfors
9. Per-Olof Axelsson, 57 år, lärare, Nyland
10. Christina Olofsson, 26 år, jobbcoach, Kramfors
11. Urban Henriksson, 68 år, pensionär, Kramfors
12. Eva Tånneryd, 55 år, förskollärare, Kramfors
13. Lennart Johansson, 66 år, psykolog, Kramfors
14. Gun Larsson, 67 år, pensionär, Bjärtrå
15. Kirsti Axelkvist, 67 år, pensionär, Skog
16. Eliaz Nässén, studerande, 19 år, Kramfors

tisdag 23 mars 2010

Kommentarsunderskott och sjukfrånvaro

Det har uppenbarligen inte varit så lätt att lämna kommentarer på blogginläggen. ID-kontrollen är nu borttagen och det är fritt att kommentera det man vill.

"Kampen mot sjukfrånvaron" är en bok av statsvetaren Björn Johnsson. Jag har läst ett referat av den. Han konstaterar att anledningen till antalet sjukskrivna för c:a 10 år sedan fördubblades från 150.000 till 300.000 inte beror på försämrad arbetsmiljö, osund sjukskrivningskultur, fuskande patienter eller läkare. Huvudförklaringen enligt honom är politiska beslut som gjorde det mycket svårare för sjukskrivna att rehabiliteras till anpassade arbeten. De som blev sjukskrivna för 10 år sedan blev framför allt sjukskrivna så mycket längre tid än tidigare, och förklaringen är att rehabiliteringen bröt samman och därigenom återgången till arbetslivet. Här bakom finns slimmade organisationer inom landsting kommuner och företag. Arbeten som blev allt mer kvalificerade medförde att personer som inte kunde prestera 100 %, hamnade utanför arbetslivet. Många anpassningsgrupper som tidigare fanns på arbetsplatserna upphörde med sin verksamhet pga bristande resurser. Resultat: allt fler sjukskrivna, utan rehabilitering.

SLUTSATS: Politikerna själva orsakade den höga sjukfrånvaron! Både socialdemokrater och nuvarande Allians. Dagens hårda krav kombineras inte med de verktyg som människor behöver för att återkomma till arbetslivet. Sjuka utförsäkras, och hänvisas till arbetsförmedlingen och A-kassa, och på sikt även till socialbidrag. Att sjuktalen nu går ner, beror på den sk bortre parentesen (eller stupstocken som Sahlin pratar om) och är bara ett sätt för att dölja den äkta sjukfrånvaron

måndag 22 mars 2010

Diskussionsunderskott - bloggunderskott

På Kramfors kommuns hemsida finns det för tillfället bara 3 politikerbloggar, som inte heller diskuterar med varandra. Där kan jag vara lite självkritisk, har väl inte heller varit så aktiv själv på exempelvis Bertils hemsida, även om jag hade ett åsiktsembryo angående järnvägen. För min egen del har jag försökt skriva lite kring landstingspolitik, kring kollektivtrafik i kommunen, om riksdagen uttalande om det armeniska folkmordet, dvs turkarnas folkmord på bland annat armenier för 100 år sedan. Antal kommentarer hittils är 0 på alla mina inlägg. Det kan tolkas som att ingen läser det, ingen bryr sig, man tycker att jag har helt rätt och har inget att tillföra. Har ju svårt att tro att det skulle vara det sista som gäller. Kan det vara så att folk inte hittar fram till våra bloggar, hemsidan borde ha en genväg dit från framsidan. Vad säger ni andra som bloggar? Och varför bloggar inte socialdemokratin? Är det ingen som har några visioner där? Det har jag svårt stt tro skulle vara fallet, så kom igen, skriv, debattera!!

Annars skulle jag vilja rekommendera ett annat socialt forum, Facebook. Ni som är med kan titta in på gruppen Vänsterpartiet i Kramfors, där pågår diskussioner kring flera intressanta ämnen och där kan ni också se vad som händer i V, lokalt i partiet. Där är diskussionen FRI, utan inblandning av granskande repskap och tunga traditioner

söndag 14 mars 2010

Riksdagen uttalar sig

Riksdagen har tagit ett beslut om det som hände i Turkiet och Aremnien för 100 år sedan, att det skall bedömas som ett folkmord. Den rödgröna alliansen med stöd av några borgerliga tycker att den svenska riskdagen skall avge ett "statement".
Fastän jag är vänsterpartist har jag svårt att förstå varför. I Turkiet pågår en diskussion om dessa progromer som hände för c:a 100 år sedan, ett svenskt politiskt ställningstagande riskerar att undergräva processen till försoning och låsa fast positionerna. Det bästa vi kan göra är att arbeta för att Turkiet kommer med i EU, det skulle stärka de sekulära krafterna i landet, och även stärka EU, dvs att ett land med många muslimer också kan komma att ingå i den europeiska gemenskapen. Det skulle antagligen också stärka försoningsprocessen till skillnad från folkmordsuttalanden från den svenska riksdagen.

Att börja gräva i det osmanska rikets historia känns märkligt. Det måste vara i första hand upp till Turkarna och Armenierna/syrierna mfl att lösa det. På hemmaplan kan vi ju i första hand försöka göra upp med vår egen historia: svenskarnas härjningar i Europa, deltagandet i kolonialistiska projekt och slavhandel, vår behandling av samer och romer. Efter andra världskriget skedde omfattande folkförflyttningar i Europa, som i många fall var upprörande. Kanske inte folkmord, men etnisk rensning.

Jag har svårt att förstå vad våra rödgröna syslar med i riksdagen.

torsdag 11 mars 2010

Valfrågor 1 - hushållsnära tjänster

"2008 fanns drygt 200.000 personer i den inkomstklassen. Av dessa gjorde drygt 19.000 personer rut-avdrag för totalt 153,8 miljoner kronor.
Bland de över 3,6 miljoner som har en månadsinkomst på 3.300—19.900 kronor utnyttjades avdraget av omkring 28.000 personer. De gjorde totalt avdrag för 85,4 miljoner.
Sammantaget 2008 drog över 91.000 personer av totalt 439,7 miljoner kronor för hushållsnära tjänster, enligt Aftonbladet." Detta skriver DN ekonomi.

Rutavdraget tillhör väl inte de viktigaste frågorna i det kommande valet. Prognosen för 2009-10 visar ökande användning och en bruttokostnad för staten på över 2 miljarder kronor. Svarta jobb blir vita? Det är möjligt, men som statistiken ovan visar är det inte de med lägst inkomst som har nytta av tjänsten. Många ledande socialdemokrater med höga inkomster har också passat på, t.ex Göran Perssson. Hur ser det ut inom den ledande borgerligheten?

Hade vi haft en outsinlig källa med pengar så kan man väl kosta på sig att också ha Rut-avdrag, men det känns faktiskt angelägnare att stärka den offentliga sektorn, landsting och kommuner, med statliga bidrag, så att inte kommunalt anställda med vita jobb, friställs (vilket äger rum i Kramfors inom hemtjänsten, och landstinget inom sjukvården) och hänvisas till arbetslöshet och utanförskap.

fredag 19 februari 2010

kommunal kollektivtrafik

Läste i Dagens Nyheter om en borgerligt styrd kommun söderut som infört gratis bussåkande under en period nu i vinter och om det starkt ökade bussåkandet som detta medfört. Utvärderingen lär väl inte vara klar, men man kan väl förmoda att antalet bilresor minskat i den kommunen till viss del. Tänker på min bussmotion i fullmäktige förra året. Jag yrkade där på att Kramfors borde pröva gratis kollektivtrafik i kommunen, för att minska på allt bilåkande som vi ägnar oss åt utefter Älvdalen. Kostnaden som då angavs var c:a 1,5 miljoner med nuvarande turtäthet, och motionen avvisades då fullmäktige ansåg att det var för dyrt.
Vi får nu snart en järnväg som snabbare kan ta oss ut i världen, och då behövs också bra anslutningar, dvs kollektiv busstrafik som tar oss till stationerna, så vi slipper köra bilen dit, eller bli skjutsade. Flera turer runt älven (Kramfors-Lunde-Lugnvik-Nyland-Bollsta och tvärtom), gratis eller till reducerat pris, skulle starkt bidra till minskat bilåkande och sänkta utsläpp av CO2 och vara attraktivt för de som vill flytta hit och för oss som bor här. Det kan vara värt några miljoner i den kommunala budgeten.

tisdag 16 februari 2010

Landstingskrisen, fortsättning

Landstingets nuvarande tillstånd är inte resultatet av något som plötsligt har inträffat. Många års bristande styrning ligger bakom de nutida underskotten. Landstingsvärlden som helhet går med överskott. Detta gäller dock inte utflyttningslänen, med Västernorrland i spetsen, som uppvisar de största underskotten i landet. Den senaste tidens cirkus inom landstingsledningen är märklig. Underskotten har skenat och 2008 beslutades om ett sparpaket, som de facto Ö-vik och Sollefteå på den ena eller andra sättet lyckats klara av (eller dölja?). Sundsvall har diskuterat men inte i tid lyckats nå fram med sina besparingar. Den socialdemokratiska landstingsledningen med Ewa Söderberg i spetsen får kalla fötter och vidtar en del ogenomtänkta beslut. Avskedar landstingsdirektör och sjukhusdirektör i Sundsvall, tillsätter ny sjukhusdirektör och ny personalchef. Det blev också fel, med ökande kostnader som resultat. Pengarna flödar fritt. Konsulterna jublar.

För drygt 1 vecka sedan bedyras det av tunga socialdemokratiska partiföreträdare i länet att Söderberg har fortsatt förtroende. ”Jag var på vippen att avgå”, sa hon då. Denna vecka avgår hon. ”Ingen är mer än människa”.
Man får respektera hennes beslut, men landstingsskutan är på väg att sjunka, delvis beroende på flera felaktigt fattade beslut, och den politiska ledningens senfärdighet att få Sundsvall att arbeta fortare. Att i det läget lämna in (den förste som lämnar en sjunkande skuta bör inte vara kaptenen), känns tveksamt. Men, hon kanske var tvungen. Ena veckan partiets förtroende, nästa vecka sluta. Vad säger socialdemokraternas rep.skap? Under pågående valår?!

Landstingets nuvarande problematik grundar sig på flera års bristande politisk ledningsförmåga. Det går inte att bara skylla på negativ befolkningsutveckling, ekonomisk kris och borgerlig regering. Man har inte på något avgörande sätt lyckats komma tillrätta med den stora sjukhuskostymen, eller skapat trygghet och kompetens i primärvården. Man lever delvis kvar i den tid, då man kunde ta skattemedel för att starta och driva hälsohem.

Vilken är lösningen? Byta till en borgerlig allians i landstinget? Knappast, borgarnas privatiseringsiver hotar jämlikheten och den gemensamma välfärden. Alla partier bör dock självkritiskt granska sitt eget agerande i nuvarande situation. Hur ser beslutsstrukturen ut? Vilken uppbackning ger man till sina partiföreträdare? Är dessa villiga att lyssna? Vilken kompetens besitter man? Hur väl känner man verksamheten? Hur ser visionen ut?

Då det gäller förslag på vision, läs gärna mitt föregående inlägg.

tisdag 9 februari 2010

Sjukvårdsfunderingar

Som landstingsanställd kan jag inte låta bli att ha lite synpunkter och funderingar kring vad som händer i landstinget. De ekonomiska villkoren för kommunal verksamhet, oavsett landsting eller vanlig primärkommun, har blivit avsevärt tuffare de senaste åren. Besparingar har följt verksamheten sedan början av 90-talet, men skenar nu sedan 2006. Det sammanfaller ju rätt väl med alliansens styre över Sverige och indragningar i statliga stöd till den kommunala sektorn. Sedan har Västernorrland också sina egna problem, med minskande befolkning, minskande skatteintäkter pga ekonomisk kris, och en långvarig skev struktur inom sjukvården som våra styrande och ledande tjänstemän varit obenägna att i tid korrigera. Därav den senaste tidens farsartade händelser på landstingsnivå.

Varför är det som det är? Kostymen är för stor, strukturen är fel, Sundsvall är för stort, och landstinget har alltför länge levt med föreställningen om att det skulle finnas 4 sjukhus i länet. Dvs orimligt mycket sjukhusvård. Samtidigt dras primärvården med stora vakanser och organisatoriska förändringar (sk förtätningar, servicepunkter och annat) som de facto gissar jag minskat på produktiviteten, och medfört ökat tryck på akutmottagningar och remissflod till specialisten, vilket i sin tur medför ramaskrin från klinikerna och motstånd då den slutna vården måste banta.

Vård skall bedrivas där människor bor

Grunden är att man måste utgå från befolkningens behov. Som kund i landstinget vill man ha snabb tillgång till en familjeläkare och vid behov också med lätthet kunna träffa en specialist. I dagsläget är det svårt att ha en egen distriktsläkare, man får tjata sig in ibland, och specialisterna finns på sjukhuset, där det allt som oftast är svårt att få tag på dom, dvs vården kännetecknas i för hög omfattning av svårtillgänglighet. Vi efterfrågar inte lokalytor och sjukhusbyggnader, utan det som efterfrågas är sjukvårdskontakter och behandlingar samt läkarkontakter inom rimlig tid och dessa borde i större utsträckning kunna erbjudas utanför sjukhuskolosserna.

Vision
1. Förstärkt primärvård, som ger lättillgänglig service där människorna bor.
2. Behåll åtminstone 2 sjukhus men Sollefteå förvandlas gradvis till ett närsjukhus (med i huvudsak medicin och kirurgi, men också andra specialistmottagningar)
3. För att minska trycket mot sjukhusen, och kompensera befolkningen för långa resor, förläggs mer av specialistmottagningsverksamheten ute nära befolkningen på ex större Vårdcentraler (eller i nära anslutning till dessa). Detta gör Vårdcentralerna vassare och intressantare som arbetsplatser och ökar också förmågan att på nära håll ge adekvat vård till befolkningen.

måndag 8 februari 2010

Destination Vänster

Hej!

Idag så startas denna blogg, som skall spegla lite politiska funderingar från Det Vackra Ådalen och Kramfors kommun med Höga Kusten. Mycket fina varunamn. Det senaste som kommunen med samverkansparter lanserar är Destination Höga Kusten.

Från Vänsterpartiet i Kramfors öppnar vi, som ett behövligt komplement, denna blogg med namnet Destination Vänster.

Så snart som det blir lite tid för ordning och reda så kommer analyserna, synpunkterna och visionerna utifrån ett vänsterperspektiv.

På återseende, Thomas