Almedalen och framtidsfrågorna

Partierna har radat upp sig under den senaste veckan, som mer eller mindre välsmakande smultron på ett grässtrå. Almedalen, detta gigantiska lobby-party drar till sig de som tycker till och de som vill tycka till. De som är bekanta med frågorna pratar med andra som också är bekanta med frågorna. Påverkan på gemene man som på din TV råkar zappa förbi är sannolikt marginell. Svårigheterna ligger i att se skillnaderna mellan partierna, att föröka upptäcka de stora och avgörande frågorna. Moderater och socialdemokrater anse sig var de som kan jobb och som anser att jobbfrågan (ospec vad) är det som är viktigast för samhällsutvecklingen. Med olika siffror och scenarier utmålar man sin egen förträfflighet och motståndarens tafflighet. Pinsamt är ett ord som använts av både Rheinfeldt och Löfven. Då man talar om hur uselt motståndarna hanterat SD-relationerna. Till Almedalen dras förutom partiapparaterna, också de statliga verken som sätter upp sina tält, drar dit personal, hyr hus och festar om en del, allt för skattebetalarnas pengar. Syfte: att påverka politiker, vilket de gör mest varje dag i alla fall. Hörde ett reportage om aktiviteterna i olika myndigehetrs tält, och på många ställen var det ganska tomt. Kostnad per myndighet och verk.: ungefär 0,5 miljoner kronor. Sammanlagt 10-15 miljoner, skattefinansierat. Politik blir lite av Kiviks marknad, där det gäller att triangulera (lägga likartade förslag, inom fält som man (de flesta) uppfattar som viktiga och samtidigt visa på tydliga skillnader, som kan vara svåra att upptäcka för gemene man/kvinna, som inte tillhör Almedalsskrået. Men… De avgörande frågorna lyser i mediarapporterna (dvs det som når utanför Almedalskretsen) med sin frånvaro. Frågor som: 1. Vår långsiktiga överlevnad i klimatkrisens tidevarv, global rättvisa och jämlikhet 2. feminism och jämställdhet, 6 timmars arbetsdag, 3. ett samhälle som inte bygger på ständig tillväxt, hur skall det se ut? Hur ser en icke-fossildopad ekonomi ut? 4. de stigande ojämlikheterna, där samhället alltmer segregeras, 5. den tilltagande privatiseringen som också drar samhället isär, och ger de med bäst förutsättningar än större möjligheter att ta sig fram, jämfört med de som måste kämpa för en plats i samhället, med språkinlärning och skolmiljöer i de områden där de med sämst förutsättningar samlas. Den skola vi en gång i tiden hade, där barn ur olika samhällsklasser möttes, lärde känna varandra, och drog nytta av varandra, blir allt mer sällsynt.. Vad vi behöver är ett Almedalen som helt fokuserar på dessa frågeställningar och en politik som tar sitt ursprung i dessa grundläggande problemområden. När får vi se det?? Jag hoppas och tror att just Vänsterpartiet skall våga sig på dessa svåra frågeställningar under det närmaste året innan valet i september 2014.