Att fokusera på fel saker

Vad är grundläggande för samhället och vår överlevnad? Svaret är rätt uppenbart: ett för livsformer anpassat klimat och en mänsklig konsumtionskultur som är hållbar. Med dagens konsumtionstakt i många länder, faktiskt de flesta, lever vi långt över de ekologiska ramar som är tillgängliga. Livsmedel framställs på ett icke hållbart sätt – tillvaron är fossildopad. Det gäller all produktion av varor, livsmedel och tjänster. Transportsektorn är till 85 % beroende av fossila bränslen. Jordbrukets traktorer skulle stanna, tillgång till gödningsmedel och utsäde skulle starkt begränsas utan fossil doping av livsmedelsproduktionen. På några få generationer eldar vi upp olja, gas och kol som lagrats och tillkommit under miljontals år. Koldioxidhalterna i atmosfären skenar, jordens mer lättillängliga mineralresurser minskar, fosforutvinningen (nödvändig för jordbruket) är på väg att ta slut. Plus alla andra resurser, som går samma öde till mötes. Varför fokuserar vi inte mer på detta? Vad är det som gör att politikens alla aktörer inte lyfter dessa frågor över alla andra frågor och lägga all sin kraft och beslutskompetens till att ändra inriktningen från konsumtion, till måttfullhet, från slöseri till resursbevarande? Och vilka är mekanismerna hos oss alla (vuxna och produktiva människor), som låter våra barn och barnbarn ta konsekvenserna av en till synes ohejdbar konsumtionskultur och rovdrift som vi låtit växa fram? Kollektiv hypomani? I kombination med fossilberoende och förnekelse. Skulle valrörelsen kunna handla om detta?