Som landstingsanställd kan jag inte låta bli att ha lite synpunkter och funderingar kring vad som händer i landstinget. De ekonomiska villkoren för kommunal verksamhet, oavsett landsting eller vanlig primärkommun, har blivit avsevärt tuffare de senaste åren. Besparingar har följt verksamheten sedan början av 90-talet, men skenar nu sedan 2006. Det sammanfaller ju rätt väl med alliansens styre över Sverige och indragningar i statliga stöd till den kommunala sektorn. Sedan har Västernorrland också sina egna problem, med minskande befolkning, minskande skatteintäkter pga ekonomisk kris, och en långvarig skev struktur inom sjukvården som våra styrande och ledande tjänstemän varit obenägna att i tid korrigera. Därav den senaste tidens farsartade händelser på landstingsnivå.
Varför är det som det är? Kostymen är för stor, strukturen är fel, Sundsvall är för stort, och landstinget har alltför länge levt med föreställningen om att det skulle finnas 4 sjukhus i länet. Dvs orimligt mycket sjukhusvård. Samtidigt dras primärvården med stora vakanser och organisatoriska förändringar (sk förtätningar, servicepunkter och annat) som de facto gissar jag minskat på produktiviteten, och medfört ökat tryck på akutmottagningar och remissflod till specialisten, vilket i sin tur medför ramaskrin från klinikerna och motstånd då den slutna vården måste banta.
Vård skall bedrivas där människor bor
Grunden är att man måste utgå från befolkningens behov. Som kund i landstinget vill man ha snabb tillgång till en familjeläkare och vid behov också med lätthet kunna träffa en specialist. I dagsläget är det svårt att ha en egen distriktsläkare, man får tjata sig in ibland, och specialisterna finns på sjukhuset, där det allt som oftast är svårt att få tag på dom, dvs vården kännetecknas i för hög omfattning av svårtillgänglighet. Vi efterfrågar inte lokalytor och sjukhusbyggnader, utan det som efterfrågas är sjukvårdskontakter och behandlingar samt läkarkontakter inom rimlig tid och dessa borde i större utsträckning kunna erbjudas utanför sjukhuskolosserna.
Vision
1. Förstärkt primärvård, som ger lättillgänglig service där människorna bor.
2. Behåll åtminstone 2 sjukhus men Sollefteå förvandlas gradvis till ett närsjukhus (med i huvudsak medicin och kirurgi, men också andra specialistmottagningar)
3. För att minska trycket mot sjukhusen, och kompensera befolkningen för långa resor, förläggs mer av specialistmottagningsverksamheten ute nära befolkningen på ex större Vårdcentraler (eller i nära anslutning till dessa). Detta gör Vårdcentralerna vassare och intressantare som arbetsplatser och ökar också förmågan att på nära håll ge adekvat vård till befolkningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar